Människoarten Homo Sapiens antas, via utgrävningsfynd, ha existerat under ca 300000 år och dess konstruktion har i stort sätt varit oförändrad. Människans första levnadsår är en gradvis reflexmässig utveckling till att bli ”tvåbening” med syfte att, i huvudsak, förflytta sig via gång, löpning och göra saker i 2-bent position. P.g.a. konstruktionen kan människan också krypa, klättra, lära sig simma och göra massor av saker. Dr Richard Smisek förklarar konstruktionen utifrån gång och löpning som de viktigaste rörelseegenskaperna och hur dessa samspelar med övriga funktioner och system i kroppen.

Förenklat kan kroppens muskler delas in i 2 olika huvuddelar. Vertikala- respektive Spirala muskelsystem.

När kroppen ska förflyttas via gångarterna görs det med fördel med huvudsaklig aktivering av spirala muskelkedjor. De krafter som det spirala muskelsystemet genererar är en motkraft till gravitationen samtidigt som de för kroppen framåt dynamiskt stabilt, vilket skapar optimala biologiska förutsättningar för kroppens vävnader att fungera och regenerera samtidigt som det är energisnålt och ”vägvinnande”. Det går också att förflytta sig med hög andel aktivering av vertikala muskler men då hämmas reflexmässigt aktiveringen av spiral aktivitet vilket missgynnar förflyttningseffektiviteten och ger upphov till försämrad regenerering och överbelastningsskador som naturlig följd.

Vertikala muskler används framför allt när kroppen ska hållas stabil i statiska positioner. Exempelvis under sittande, stillastående m.m. Beroende på vilken position kroppen försätts i och aktivitet kroppen ägnas åt kommer de 2 systemen aktiveras olika mycket. Viktigt för människans funktion är att de 2 systemen kan aktiveras i förhållande till varandra som systemen är skapta för (dvs på ett naturligt sett), vilket då innebär att kroppen behöver stimuleras regelbundet till aktiviteter den är anpassad för.

Människor idag lever generellt med alldeles för hög aktiveringsgrad av det vertikala muskelsystemet vilket helt naturligt leder till stela förkortade vertikala muskler som bidrar till att kroppens naturliga förflyttningsförmåga hämmas och det ”omprogrammerar” hjärnan till att styra kroppen på ett onaturligt sätt med diverse skador och slitage som följd.

Att upplysa människor och applicera innehållet i metoden SPS och dess innebörd, har och kommer ändra på människors belastningsmönster ”tillbaka” i riktning mot en mer naturligt fungerande kropp. Det innebär att människor på egen hand kan hålla sig mer fungerande och friska. För många innebär det även en ”väg tillbaka” till idrottskarriären eller yrkeslivet.