"Helheten är större än summan av delarna" var ett begrepp som Aristoteles myntade. Det stämmer väl överens med hur jag ser på människan. Kroppen kan delas upp i massor av smådelar och varje del kan studeras i detalj. Varje del hänger ihop med en annan då människan är en funktionell enhet. Störningar i smådelarna löses nästan alltid genom en förståelse om helheten. Det räcker inte med att förstå hur växellådan i en bil är uppbyggd för att förstå hur en bil fungerar och hur den behöver underhållas för att inte gå sönder. I min helhetsbedömning av människor i behov av hjälp utgår jag från 3 delar (rörelsesystemet, mentala aspekter, födoämnen). Alla delar är alltid med, men lite olika mycket. Här nedan skriver jag lite om mina tankar kring var del och hur dem hänger ihop.

 

Rörelsesystemet (kroppen)

Till skillnad från bilen, som vi människor själva skapat som transportmedel, är det relativt oklart varför vi människor ser ut som vi gör. Vissa skulle hävda att det är evolutionen som skapat oss för dem vi är och det är möjligt att det stämmer. Oavsett anledning verkar det som, hur man än vrider och vänder på teorierna, är att den mänskliga kroppen väldigt väl är anpassad till förflyttning på två ben i upprätt position. Sättet hur alla kroppsdelar tillsammans styrs och används i harmoni med varandra är helt briljant. Det skapar en funktionell enhet som på ett unikt sätt kan generera en uppåtgående kraft. En kraft som stötdämpar och skyddar kroppen mot gravitationen och samtidigt förflyttar kroppen framåt. Kroppen har i stort sätt inte ändrats på ca 300.000 år. Det har däremot sättet vi använder kroppen på. Ensidiga, artfrämmande belastningsvanor som kroppen, helt naturligt tvingas försöka anpassa sig till, leder till felkoordination i vissa delar eller hela kroppen. Specifika rörelseuttag och tryckbelastningar tvingas tas ut någon annanstans i kroppen. "Någon annanstans" blir då fel-/ överbelastad med symtom som smärta, stelhet, slitage m.m. som en helt naturlig respons. Diagnosen är dock felkoordination. Lösningen är att återta den förlorade förmågan och anpassa sig att leva efter den. Jag lär dig hur!  

 

Mentala aspekter

För mig är det t.ex. "sant" att cykla är bättre än att åka bil, ur ett klimatperspektiv. Men för mig som terapeut och specialist på Homo Sapiens funktion, från ett perspektiv där förmågan till förflyttning via gång och löpning prioriteras för mänsklig hälsa, blir det en annan sak. Om du exempelvis, oavsett anledning, väljer att cykla mycket stelnar du oundvikligen till bl.a. i skuldrorna/ höftledernas sträckförmåga. Lägg där till bilåkande, sittande på jobbet eller i skolan. Vad händer då med kroppen? Vad händer då med den uppåtgående kraften?

Ibland tänker du kanske dig för innan du gör något, ibland inte. Du agerar omedvetet, vanemässigt. Om görandet visar sig vara dåligt för din kropp och kanske framkallar smärta eller slitage behöver du kanske se över dina medvetna/ omedvetna val, då det kan vara dem som är orsaken till dina problemen. En liknelse kan vara att en person, som är omedveten om att den upprepat backar in i trottoarkanten med bilen under fickparkering, behöver få hjälp att se över sin körteknik snarare än att regelbundet byta däck. Människan har stor potential men inte oändligt med resurser. I strävan efter att hjälpa människor att få tillgång till sin potential brukar jag påminna om att människan är ett däggdjur som har behov och drifter, behöver relevant återhämtning för att kroppen som helhet ska fungera för vad den är anpassad för. Visste du förresten att rörelse kan vara återhämtning?

 

Födoämnen

Varför äter du mat? Vad är mat och vad är artspecifik mat för Homo Sapiens? Är mat synonymt med energi? Genom att studera människan som helhet och söka likheter med andra däggdjur och vad dem väljer att äta under sina livsförhållanden, kan vi kanske få en idé vad som är optimal mat för människan. Det huvudsakliga målet med mat anser jag är att förse kroppen med byggstenar, att alla nödvändiga processer i alla kroppens celler kan äga rum för att kroppen som helhet kan fungera och anpassa sig till det den utsätts för. Energi i maten används som bränsle i alla processer i cellerna. Kroppen kan med adekvat föda bryta ned den till minsta molekyl (pusselbit), för att därefter "bygga" ihop olika egna pusselbitar (hormoner, proteiner mm) med varandra för att tillgodose kroppen med aktuellt behov. Vissa byggstenar kan inte kroppen skapa själv utan måste tillföras, helst i sin naturliga form. Det intressanta är var jag hittar dessa byggstenar, inte vad kosthållningen kallas vid namn. Stoppar vi i oss saker kroppen inte har nytta av kommer den reagera på det vare sig vi vill eller inte. Reaktionen kan vara dramatisk eller ske i det tysta under lång tid. Många nutida sjukdomar anser jag vara en direkt följd av kontinuerlig tillförsel av felaktig mat, samt att mycket mat innehåller mängder med tillsatser av ämnen som inte hör hemma i människokroppen. Vissa tillstånd, t.ex. under pågående fysisk eller mental överbelastning kräver kroppen mer av vissa byggstenar förutom den fysiska och mentala återhämtningen. Alla människor är i behov av samma byggstenar för att fungera som det däggdjuret vi är, dock behöver intaget balanseras utifrån aktuella tillstånd och behov.